Vår vän Kerstin har lämnat oss - hastigt, oväntat och alldeles för tidigt. Vi i arbetsgruppen Hvalöns Framtid saknar Kerstin, hennes positiva sätt, hennes glädje, hennes omtanke, hennes styrka och hennes varma hjärta som omslöt oss alla. Kerstin var sedan några år lycklig delägare till morfar Ferdinands hus på Valön. Här tillbringade hon många härliga somrar under sin uppväxt. Nu kände hon att hon på något sätt kommit tillbaka till sitt ursprung. Hon var så glad då vi träffades hos ”Ferdinands”, berättade om händelser och mer eller mindre tokiga upptåg, som hon kom ihåg från barn- och ungdomstiden på Valön tillsammans med bl.a. bror Lennart och kusinerna Britt-Marie och My. Kerstin hade alltid mycket omkring sig - omsorg om hem och familj, sambon Gösta och sina 3 söner - Magnus, Peter och Mattias, som hon var så stolt över. Hon förde en ständig kamp mot kommuner och myndigheter för att äldste sonen Magnus, som är autistisk, skulle få ett så bra och värdigt liv som möjligt. Tack vare Kerstins insatser verkar Magnus idag vara lugn, trygg och harmonisk i sin värld. Hon har alltid, liksom resten av familjen, månat om Magnus och hans väl och ve. Kerstin var under många år ordförande i föreningen FUB (För Utvecklingsstörda Barn ungdomar och vuxna), medlem i Handikapprådet och HSO (Handikappföreningarnas SamarbetsOrgan). Kerstins starka engagemang och arbete för de handikappades utsatta position i samhället har hjälpt inte bara Magnus utan många andra, som härigenom fått förbättrade levnadsvillkor. Kerstin fick utstå prövningar i sitt liv, men blev ändå aldrig bitter. Hon var begåvad med en inre styrka och ville aldrig ge upp. Även i svåra och besvärliga situationer, där andra kanske bara såg problem, där försökte Kerstin alltid se möjligheter och finna lösningar. Hon var dessutom mycket generös med beröm och uppmuntran till människor i sin närhet. Kerstin hade - trots sina många åtagande - en enastående förmåga att kunna stanna upp och njuta av stunden. ”Här och nu”, sa hon ofta. Hon uttryckte också ofta sin tacksamhet över att få leva och vara frisk. Naturen - särskilt på Valön -var en outsinlig källa till glädje och återhämtning för henne. Kerstins glada skratt har tystnat. Vi i arbetsgruppen Hvalöns Framtid får nu fortsätta vårt gemensamma arbete på och för Valön utan Kerstin. Men hon finns ändå med oss genom alla vackra, fina och glada minnen. Hon är så levande.