Valön är den största ön i Stigfjorden. Den ligger mellan Orust och Tjörn. Den är utan landförbindelse, hit kommer man bara för egen hand ,men är väl värd ett besök. Största delen av ön hör till Stala socken i Orusts Kommun. 1 tiondel hör till Tegneby socken. Valön skrevs tidigare VARDÖN efter fornvästnordiska ”vardi” = vårdkase. Man kan jämföra med Bohuslänska ”vale” som betyder stenkummel. Ön har dessutom formen av en val.
Öns odlingsmarker är idag främst hävdade i naturvårdande syfte. Hela Valön är av länsstyrelsen förklarad som naturreservat.
En stor del av ön består av relativt höga berg. Det högsta berget kallas ”Tegberget”och högsta punkten ”Kjese-sten” Nordvästra sidan av detta berg stupar brant ner i Valösund. I detta berg finns en klyfta där det enligt sägen stått en s.k. galge där brottslingar avrättades. Troligen har klyftan fått sitt namn därifrån. Den kallas ”Hängeskår”. Troligen av ordet hänga.
Valöns inre är mycket inlandsbetonat med odlingsmarker och skogspartier. För inte så länge sedan var öns smågårdar bebodda och brukades året om, människorna levde på en kombination av fiske, båtbyggeri och sjöfart. Man seglade eller rodde till bl.a Mollösund, Nösund och Björholmen och sålde sina jordbruksprodukter.
Flertalet av de äldre husen på Valön är byggda runt sekelskiftet (1900). Dom har tegeltäckta tak och är klädda med profilerad locklistpanel. Stengrunderna är ganska låga men mycket vällagda. Fönstren är sexdelade med enkelt profilsågade foder. I byggnadstradition kallas husen för Oruststugan. Den generella beskrivningen av Oruststugan är: enkel rumsbredd, ett och halvt plan, långt och smalt, ingång på ena gaveln, sparsam fönstersättning ,sadeltak och en murstock. Planlösningen är tredelad, kök , rum samt hall och kammare parallellt vid entrén. Oruststugan är en variation på enkelstugeplanen, som har blivit mycket populär på Orust, och även på Valön.
Valön har varit bebodd under förhistorisk tid. På öns västra sida, på en bergsklack finns ett stenröse. Mitt i stenröset finns idag ett sjömärkesröse. Ytterligare tecken på mänsklig närvaro är fynd av slagen flinta på öns södra del .På ett berg på öns södra del ligger ett stort stenblock, upplagt på mindre stenar. Det skall enligt sägen ha använts som offeraltare. På stenens översida finns en stor fördjupning, som tros ha uppkommit vid förbränning på stenen vid offerbränning.
Mitt på ön finns ett tragiskt minnesmärke, en gravsten som berättar om att Anders Tollesson slutade sina dagar i kolera 1834. Han fick sitt sista vilorum här.
Bild från början av 1900-talet
Mer om Valöns historia kommer.