Kulturvandringenen på Valön 2004 har nu ägt rum. Fastän förutsättningarna egentligen var sämsta tänkbara, blev resultatet över förväntan. Söndag den 11 juli började bra, växlande molnighet och lagom behaglig temperatur. Men vid 14-tiden slog det om. Himlen mörknade och det mullrade hotfullt, mullrandet ökade i styrka och sedan regn - ösregn! Man undrar ju då - är det någon överhuvudtaget som vill ta sig över till Valön i sådant oväder??? Men.... Omkring kl 16.30 befann sig ca 150! personer på Sandudden på Valön. Detta tyder på ett stort intresse samt att det finns verkliga entusiaster. Vid ilandstigningen på Sandudden erhöll varje deltagare en karta över Valön, med vandringsrutten och informations stoppen inritade. På baksidan av kartan var infostoppen listade med platsnamn mm. Kartan var lagd i en A4 plastficka som ett skydd mot befarad fuktig väderlek. Bengt (Hvalöns Framtid), Ingrid Samuelsson (Tegneby hembygdsförening) och Gunilla Isaksson (ordförande i Tegneby hembygdsförening) höll ett kort hälsningsanförande. Då minsann skingrade sig molnen och solen tittade fram. Solen följde oss ända tills det var dags för kafferast. Vi började alltså vandra från Sandudden fram till Hilmers. Där berättade Tobias om gården och om sina förfäder. Vandringen gick vidare till Ôdde-Hermans. Bengt informerade om den gamla gården och om händelser med anknytning till Assmundsbruk. Vi gick Hermans väg och fortsatte tills vi kom till kolera-graven. Där gjorde vi ett stopp. Birgitta bjöd på hemlagad flädersaft + tilltugg. Tommy Hallin var behjälplig med servering. Bengt informerade även här. Efter paus vid kolera-graven och styrkta av den goda saften, startade vi på nytt vandringen över "flada" mot nästa sevärdhet - vättnes-stenen. Här har vi, trots idogt sökande, tyvärr inte lyckats finna mer information än att det är en gammal offersten och att den är klassad som kulturminne. Så småningom kom vi fram till Sandviken, platsen för fika-paus. Då vi kom till Sandviken kom också regnet. Det fullkomligt vräkte ner, men ändå inga sura miner... Vi blev inte så långvariga i Sandviken, utan tog oss till Nilssone-går'n - en gammal släktgård. Strax efter Adolfssons stannade vi och Tobias hade här en del att säga om gårdarna och husen vi passerat. Ferdinands blev så det sista huset på vandringen, som slutade vid Skoffen i ett strålande härligt väder. Bengt G och Gunilla Isaksson tackade deltagarna för visat intresse och därefter startade transporterna tillbaka till Kvarnhagen. Flera valö-ättlingar sedan generationer tillbaka hade infunnit sig till vandringen. För dem var det mycket värdefullt att få möjlighet att gå runt och se på ön och att få ta del av informationen som gavs.