Föreningen Orusts Släktforskare arrangerade en Kulturvandring på Valön lördagen den 24 september 2011. Medarrangörer var Hvalöns Framtid (en arbetsgrupp som bildades år 2002, bestående av Valö-ättlingar som vill värna om Valön, dess värdefulla natur och kultur). En naturvandring är alltid beroende av vädret, speciellt då man skall åka båt till en ö, därför följde vi med spänning väderleksrapporterna under veckan. Så kom lördagen -och det blev en vacker höstdag med helt perfekt promenadväder. Båttransporten över till ön ombesörjdes av Hvalöns Framtid. Då deltagarna - 54 förväntansfulla personer - samlats på Sandudden på Valön, hälsade Elisabeth Karlsson (Orusts Släktforskare) alla välkomna. Därefter tog Bengt Gustafsson (Hvalöns Framtid) till orda. Bengt gav oss allmän information om naturreservatet Valön och om vandringen. Karta över ön med vandringsleden inritad, delades ut till deltagarna av George Gullberg. Första anhalten var ”Hilmers”. Här berättade Birgitta Skoog (Hvalöns Framtid) - idag ägare till fastigheten, som en gång ägts av hennes mormor och morfar och där hennes mor Karin är född och uppvuxen. Josefina och Hilmer Jansson, som morföräldrarna hette, hade fyra barn, två flickor och två pojkar. Endast Birgittas mor gifte sig och flyttade till Hvena på Orust. De andra syskonen stannade kvar på ön. Yngste sonen Harald var den siste bofaste som lämnade Valön, året var 1987. Nästa stopp var Assmundsbruk. Assmundsbruk har sannolikt tillhört Rossö säteri, köptes sent 1700-tal av en man från Långelanda, som flyttade till Valön med sin familj. Här är grundmurarna efter ursprungliga sätesplatsen för Assmundsbruk. 1/8 del av Assmundsbruk köptes senare av Bengt Gustafssons farmors föräldrar. Dessa brukade gården och den har gått i arv i generationer. Ägare är idag Bengt och hans bror. Ôdde-Sofi och Ôdde-Herman var ett syskonpar som bodde i en liten stuga vid berget som heter Krakeberget, vars grundmur finns kvar och som vi här kunde se. En informationsskylt visade bild på den gamla stugan och även ett kort på Herman. Herman och hans syster föddes i en liten torpstuga (Lycka) på Assmundsbruk Ôddane. Denna uppfördes av deras far Abraham runt 1850. Herman hade helskägg och guldringar i båda öronen och såg ut som en riktig sjörövare. Hermans farbror var Johannes, mera känd som Hällsö Johannes. Vi gick genom skogen på ”Hermans väg”. Efter skogen svängde vi vänster ner mot Tärnskär, där det en gång i tiden funnits ett båtbyggeri. Bengt gav oss detaljerna om Elias Svensson, en driftig man, som kom till Valön och övertog gårdar samt bedrev affärs- och varvsrörelse vid Tärnskär och Backebådsviga, men som vid en konkurs 1873 förlorade allt. Förbi ”Axel Olsas” och ”Nilses” kom vi så småningom fram till kolera-graven. George Gullberg (Orusts Släktforskare) skildrade omständigheterna kring Anders Tollesson som dog i kolera och begravdes på denna plats år 1834. En gravsten med hans namn har rests på 1950 talet. Vi stannade sedan för att se på Vättnestenen, en gammal offersten uppallad på 4 mindre stenar. Enligt Folke Almegius, som gjort efterforskningar, finns det tyvärr ingen dokumentation om just den här stenen. Promenaden gick vidare tills vi kom till ett gammalt hus, som för länge sedan kallats ”Skånken”. Här bodde i slutet av 1800-talet/början av 1900-talet Beata och Oskar Berntsson. Huset har på senare år restaurerats med varsam hand i avsikt att bibehålla det gamla ursprunget, vilket man också lyckats med. Det var nu dags för en kort rast, så vi gjorde ett stopp vid ”Skånken” och slog oss ner utanför huset. Vi njöt en stund i den härliga solen och åt vår medhavda matsäck samt lyssnade till George Gullberg, som berättade om Nilsone-går'n, Kil'n, Olles, Maris, Anders Bernhards och den tragiska händelsen vid Skrobbeberget. Nilsone-går'n har varit en gammal släktgård för flera generationer Valö-bor. På Nilsone-går'n har det funnits två hus, gamla kartor visar var de har varit belägna. Idag finns där också två hus - båda dock av betydligt senare datum. I Kil'n - huset näst längst ut på ön - bodde Selma och Gustaf Olsson, Gustaf född på Nilsone-går'n och Selma född hos Hilmers (Selma var syster till Birgitta Skoogs morfar). Selma och Gustaf fick 8 barn, 5 av dem bodde kvar på Valön och uppnådde hög ålder, utom äldste sonen som dog 57 år gammal. Väl styrkta av kaffe mm och en stunds vila fortsatte vi färden till Ferdinands - sista stoppet på vandringen. Här bodde tidigare Ferdinand, en av sönerna i Kil'n, med sin familj - hustrun Jenny, döttrarna Daga och Thyra samt Jennys mor Berta. Ägare till fastigheten är idag Ferdinands barnbarn och barnbarnsbarn. Många av de gamla gårdarna på Valön har gått i arv och innehas numera av barn, barnbarn och, som i Ferdinands fall, även av barnbarnsbarn till tidigare ägare, vilket tyder på stort intresse av att bevara det gamla i släkten. Nedför backen till ”Skoffen”. Här väntade båtarna för transport tillbaka till Orust. Molnen hopade sig över oss, så vädermässigt var det nu lagom att avsluta vandringen. Bengt sade några ord om Hänge-skår, ett berg rätt nedanför Kjesesten (högsta punkten på Valön 71,5 m) som stupar brant ner mot Valösund, enligt sägnen skall det på en klipphylla ha funnits en galge där brottslingar hängdes, därav namnet. Bengt nämnde också Hunne-hôrt - ett ställe en bit innanför Hängeskår finns en djup skärning/jåda i berget ner mot sjön. Vid en viss vindriktning bildas ibland kraftiga nervindar, dessa har vid många tillfällen orsakat kollsejlinger. (haverier) Elisabeth Karlsson tackade slutligen för visat intresse och en väl genomförd vandring.